Samlade bloggar om öl, vin och whisky

Skicka ett mail till info@iglaset.se om du vill ha din blog här

Lageröl - en öltyp med oförtjänt dåligt rykte?

En kort fundering såhär på lördagseftermiddagen:

Lagerölet har fått ett, enligt mig, oförtjänt dåligt rykte på grund av alla dåliga öl som görs inom stilen. De flesta förknippar det också med de dåliga burköl som många dricker i början av sin "ölkarriär".

Själv har jag mer och mer börjat uppskatta bra lageröl som en kontrast till alla tunga öl jag dricker.

Två bra exempel som alltid går hem hos mig är BrewDog 77 Lager och Brooklyn Lager. Två lätta men samtidigt smakrika, beska öl och inte minst väldigt olika öl. Den första är ofiltrerad med en fräsch och frisk blommig framtoning, den andra lite tyngre och mera pale ale-aktig med en amerikansk humlekick och en lite mer karamellig maltprofil.

Så med detta inlägg vill jag slå ett slag för bra lageröl och påminna om en ölstil som ofta glöms bort och även uppmana svenska bryggerier att experimentera mer inom stilen.

Jag vill dessutom passa på att önska er alla en trevlig helg!

För 5 timmar, 3 minuter sedan

Ölkultur i Tidningen! [Uppdaterad]

Häromveckan fick jag en förfrågan om att göra en intervju i en av de lokala tidningarna här i Värmland. Det var Anna Sjöström på Karlstads Tidningen som ville ha med oss som en av fyra bloggar de skulle uppmärksamma i sitt mittuppslag - och spridare av god Ölkultur som jag är kunde jag inte förmå mig att tacka nej. Det är ju trotsallt inte varje dags om man får chansen att vara med i tidningen.


Synd nog så är ju David i Norge så det är bara jag som kommer till tals! Eftersom tidningen bara ges ut i pappersform och inte i webbform så har jag fotat av reportaget om oss så att ni ska kunna läsa det.

Kvaliteten är inte den bästa på bilden men jag tror och hoppas det skall gå att läsa om ni förstorar upp den ordentligt!

Mycket nöje!

Uppdatering: Fick mail från tidningen med en pdf på artikeln, så nu är den betydligt enklare att läsa.

För 1 dag, 4 timmar sedan



Ölkultur i Tidningen!

Häromveckan fick jag en förfrågan om att göra en intervju i en av de lokala tidningarna här i Värmland. Det var Anna Sjöström på Karlstads Tidningen som ville ha med oss som en av fyra bloggar de skulle uppmärksamma i sitt mittuppslag - och spridare av god Ölkultur som jag är kunde jag inte förmå mig att tacka nej. Det är ju trotsallt inte varje dags om man får chansen att vara med i tidningen.


Synd nog så är ju David i Norge så det är bara jag som kommer till tals! Eftersom tidningen bara ges ut i pappersform och inte i webbform så har jag fotat av reportaget om oss så att ni ska kunna läsa det.

Kvaliteten är inte den bästa på bilden men jag tror och hoppas det skall gå att läsa om ni förstorar upp den ordentligt!

Mycket nöje!

För 2 dagar sedan

Stora Hembryggardagen - 28/1 2012

I lördags var det återigen dags för den årliga hembryggardagen en tillställning där det är tänkt att alla hembryggare runt om landet ska brygga och introducera andra till bryggning. Varje år presenterar Svenska hembryggarföreningen en ny ölstil med recept därtill som man kan följa om man så önskar, men det är självklart fritt att brygga vad som faller en in.


Förra året bryggde jag inte på hembryggardagen på grund av flytt men året innan det var det premiär för mig i Gemla, då med en ESB. I år var det india pale ale som stod på schemat och tillsammans med min bryggarkollega Simon Svensson samt nybörjarna Jens Dalmasen, Jonas Nyberg och Christian Hillman. Målet var att brygga en IPA med OG 1066 som skulle döpas till Hastings (efter det berömda slaget 1066) med sex olika maltsorter samt sex olika humlesorter.

Nu står den och pyttrar i primären och snart ska den över på sekundär och torrhumlas och därefter delas upp där hälften enbart är torrhumlad och hälften lagrad med ekspån i.


Hastings 1066 (15 liter)

Malt
5100 gram Maris Otter malt
120 gram CaraHell
240 gram Special B
120 gram Crystal Malt
120 gram CaraMunich
240 gram Meladoinmalt
140 gram Havregryn

Humle och kryddor (koktid inom parantes)

Admiral 28 gram (60 min)
Summer 15 gram (30 min)
First Gold 25 gram (30 min)
Green Bullet 25 gram (20 min)
Summer 25 gram (20 min)
Styrian Golding/Savijnski 33 gram (10 min)
Green Bullet 25 gram (5 min)
Summer 25 gram (5 min)
Sterling 21 gram (1 min)
Pioneer 21 gram (1 min)

IBU: 55

Jäst

California Ale (White Labs)

Klarninsgmedel

2 krm Protafloc (30 min kok)

Vattenbehandling

8 gram Kalciumsulfat (i brygden)

4 gram Natriumklorid (i brygden)


Total koktid: 60 min

Infusionsmäskning
69 grader (60 min)

13 liter mäskvatten.

Lakning

15 liter 78 grader vatten. Samlade upp 25 liter sötvört.

OG: 1066

FG: ??


För 2 dagar, 4 timmar sedan



De allra flesta av dagens ölnyheter fanns kvar

Idag var det då dags för årets första nyhetssläpp på Systembolaget. Jag hade ingen möjlighet att vara utanför butiken då de öppnade klockan 10:00 däremot skuttade jag in i butiken på Regeringsgatan kring 15:30. Under dagen kikade jag på den eminenta Systembevakningsagenten och kunde se att ölen gick åt i en stabil takt men att de flesta fortfarande fanns kvar kring 15:00.



Någon större shopping blev det inte idag, endast fem flaskor fick följa med hem.



Mikkeller Three Floyds Boogoop: någon förklaring till varför det ölet köptes behövs knappast, räcker med att säga Mikkeller och Three Floyds så köper jag!

Brewdog Paradox Jura: länge sedan jag drack whiskyöl från Brewdog så det är ju lite småintressant att göra det snart igen.

Fullers Brewers Reserve No.3: har tidigare köpt de två andra varianterna från Brewers reserve-serien så denna kändes given.

Oppigårds Ekporter 2011: drack jag i Nacka på SBWF förra hösten så den vill jag prova igen eftersom jag gillade ölet då.

Three Amigos Smeden: samma som för Ekportern. Blir kul att testa igen.

I övrigt var Basunen iväg tidigare på dagen och köpte några gemensamma flaskor som vi skall prova vid tillfälle, bland annat Abstrakt 08 och Stone Double Bastard.

Sådärja, känns stabilt att årets ölsäsong så sakteliga håller på att vakna till liv igen efter en relativt lugn januari.

För 3 dagar, 1 timme sedan





Mikkeller Black 2007

 Lördagens sista öl (som jag recenserade) blev ännu en öl med en historia: (också känd som Black) från Mikkeller. Det är en amerikansk imperial stout på maffiga 17,5 %, när den kom 2007 var det den starkaste ölen som tagits fram av en skandinavisk bryggare. Den är bryggd hos De Proef i Belgien.

Historien är att jag varje år sedan den släpptes bett om ett litet smakprov i Brills monter på SB&WF. Som ny var den vansinnigt spretig och närmast odrickbar, men nu i höstas så började den arta sig.

Färgen är svart, vätskan klar. Nästan inget skum, men de bubblor som finns är bruna.

Den ganska kraftiga doften har toner av sojasås, rå alkohol, kaffe och blandade nötter.

Smaken är torr. Torkade frukter. Eldig alkohol. Likörpraliner. Maskrosor. Sherry. Ingen märkbar beska. Oljiga tjocka toner i eftersmaken: Soja, kaffe och kakao-chokladsås. Slutet har däremot en kraftfull beska och aningar av fikon.

Ingen kolsyra alls. Tjock vätska.

Jag reagerar väl som jag brukar på dessa extremt starka svarta öl: Jag tycker att det är ett välgjort hantverk, och jag njuter av det i små mängder. Men inget jag skulle köpa fler flaskor av.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment maj 2008 (slutsåld). Pris: 99:00 för 375 ml. Bäst före: 2028.

= = =

Bonus: Kvällens verkligt sista öl blev en Abstrakt AB:02 från BrewDog liksom en Great Divide Yeti från 2007. Men då orkade jag inte recensera så de bara slank ner.

Och långt tidigare hade vi delat en knastertorr Hansen Oudbeitje från 2005 som jag recenserade när den var färsk  här.

En riktigt trevlig kväll!

Foto: Björn Elenfors.

För 4 dagar, 11 timmar sedan

Innis & Gunn Irish Whiskey Cask

Jag har inga problem att erkänna att jag är extremt skeptisk till öl från skotska Innis & Gunn. Visst, jag var överväldigad första gången jag drack deras ursprungsöl Oak Aged Beer, och gav 4,3 i betyg.

Men då, tidigt 2005, var det få som gjort något liknande. Numera har var och vartannat bryggeri gamla whiskyfat liggande i något hörn och till och med Carlsber Sverige har gett sig på detta koncept.

När jag senare druckit deras öl har jag varit betydligt mer skeptisk och irriterats på den överdrivna sötman och den dominerande smörkola-tonen som ytterligare förstärkts av fatlagringen. Tunga och kladdiga. ”Nja” har jag exempelvis tyckt om India Pale Ale som fick 2,38 (recensionslänk).

Så när jag blev erbjuden varuprov av den Innis & Gunn-öl som kommer i mars-släppet så tänkte jag ignorera det. Tills jag läste hela texten en gång till och insåg att de dels lagrat på irländska orökiga fat, dels börjat med en imperial stout. Plötsligt kändes det som att jag borde ge den här ölen en chans.

I morse fick jag paket, och den här gången ska jag banne mig recensera innan den tagit slut på Systembolaget. Så att reklambyrån får valuta för sitt arbete.

Färgen är djupt varm-mörk-brun (75 EBC), vätskan klar. Det kompakta tre fingrar höga skummet håller sig kvar länge, men lämnar inte mycket rester på glaset.

Doften har tydliga starka toner av ekfat, whiskey och massor av alkohol. Ingen rökighet. Söta toner av torkad frukt, lite rostad malt och knäck. En hel del nötter finns här också.

Smaken är mjuk, nästan gräddig. Färska och torkade frukter, lite nötter och en länsamt växande alkohol-tyngd whiskeysmak. Den saknar den där smörkolan och intensiva sötman jag retat mig på i deras andra öl. Torra träiga ekfatstoner finns det dock. Medelstor kropp. Eftersmaken har växande toner av rostad malt, gröna frukter och bär (kiwi) samt ytterst torra ekfat-toner. Avslutningen är mycket torr med värmande alkohol.

Kolsyran är lätt med massor av små mjuka bubblor. Vätskan är mjuk.

Bättre än de andra… Jag tror det beror på att den här är mer lik andra icke fatlagrade imperial stouts än vad de andra ölen varit lika sina ursprungliga ölstilar. Och så vet vi ju sedan tidigare att just starka svarta öl funkar i fat.

Betyg: 3,88. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva lansering mars 2012. Bäst före: 112711510 (vad nu det betyder).

Bild: Innis & Gunn.

För 4 dagar, 22 timmar sedan



Recension: Why Beer Matters

I höstas, när jag bevistade SMÖF, fick jag dela gäststuga med en mycket trevlig och entusiastisk ölskribent. Det visade sig att han ursprungligen var från Kalifornien men sedan drygt 10 år tillbaka bodde och arbetade i Prag och hade gett ut flera böcker om öl, exempelvis CAMRAs Good Beer Guide Prague and the Czech Republic.

På festivalen höll han ett par riktigt bra föreläsningar om dagens tjeckiska öl-scen, som just nu håller på att återhämta sig efter de massiva nedläggningar som skett under 00-talet och den nya generationens pubbryggerier som varken räds överjäst eller amerikansk humle.

För några dagar sedan fick jag en fil med hans senaste alster, som snarare kan klassificeras som en essä än en bok. Han också testa det nya sättet att publicera texter, direkt för e-boksläsare.

Texten (ungefär 20 sidor utskrivet på papper) är betitlat Why Beer Matters.

Genom åren har jag läst en och annan text om öl. Bloggar. Böcker. Tidningar. Artiklar.

Men ingen som tagit upp öl på det här sättet. Varför är öl viktigt? Varför tycker så många så mycket om öl? Varför är öl så speciellt, och varför blir speciella öl så speciella för så många människor? Varför kan öl inte bara vara länkar till andra platser utan också andra tider?

Evan har funderat mer på dessa frågor än de flesta, och svaren i essän gav mig ständiga aha-upplevelser.Det var länge sedan jag blev så inspirerad, glad och förbluffad över en öltext.

Om du har en Kindle eller en Kindle-läsare till din iPhone/iPad eller Android, rekommenderar jag varmt att köpa texten för de dryga 30 SEK den kostar: Why Beer Matters.


Reservationer: Den ska gå att köpa till Sverige, men jag har inte testat själv.  Jag vet inte om moms tillkommer. Den går tyvärr inte att köpa hos Amazon UK.

För 5 dagar, 3 timmar sedan

D. Carnegie & Co 175th Anniversary

I lördags kväll hade jag familjen hemma samt David hemma på middag. Eftersom många i min familj har ett ölintresse tänkte jag att det kunde vara trevligt att prova lite öl efter middagen. Det blev mest lite gamla klassiker och några öl från Haandbryggeriet där David numera arbetar.


Det var dock ett utmärkt läge att plocka fram en pjäs som stått hemma ett tag nu, nämligen Carnegie 175th Anniversary. En betydligt starkare och mer intressant version av klassikern Carnegie Porter lagrad på bourbonfat. Detta är en av två flaskor jag köpte.

Hursomhelst, dags för en recension!

Vätskan är mörkt rödsvart med ett cirka en och en halv finger högt skum. Det blir endast lätta skumrester på glasets insida.

Doften är kraftigt rostad med lyxiga inslag av kaffe och choklad samt sköna toner av vanilj, brända mandlar och ek bourbonfatlagringen. När man kommit förbi dessa kraftfulla smaker finns det även en lätt karaktär av torkade frukter och en viss gräsig humlighet.

Smaken är även den tydligt rostad och doften håller vad den lovar när det gäller lyxiga kaffe och chokladtoner. Bourbonfatlagringen är inte riktigt lika kraftfull i smaken som i doften men den finns där. Ölet avslutar något torrare än väntat men där finns en lätt sötma.

Ölet är medelfylligt med en något högre kolsyrehalt än väntat. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var riktigt trevligt och alla runt bordet verkade uppskatta den. När vi smakat en liten stund på den serverade jag lite pepparkakscheesecake och kaffe och kombinationen var riktigt klockren! Det här är helt klart ett öl som passar bra till någon krämig efterrätt.

Betyg? 4,3 av 5! Riktigt gott men något tunn för att hamna på de riktigt höga höjderna!

Pris: 99 kr för 75 cl på Systembolaget.

För 5 dagar, 4 timmar sedan