Bitter är en Engelsk typ av ljus ale som dyker upp under tidigt 1800-tal. Vid den tiden användes namnet "bitter" synonymt med "pale ale" och det råder än idag viss förvirring mellan begreppen. Historiskt sett är bitter skiljd från porter och mild, som ju är betydligt mindre humlade, dvs mindre bittra. Även om det inte är ett formellt krav, så serveras bitter ofta från fat, gärna som real ale, dvs opastöriserad, ofiltrerad och med låg kolsyra.
Det finns tre klasser av bitter, i ökande alkoholstyrka är de session/ordinary (<4,1%), best/regular (4,2 - 4,7%) och slutligen premium/strong (>4,8%). För att ytterligare öka förvirringen brukar premium/strong bitter betecknas Extra Special Bitter (ESB) när den reser utanför England. På iglaset har vi en egen kategori för denna typ av bitter, den kallas premium bitter/ESB. Bitter på iglaset betyder alltså antingen en ordinary eller regular bitter, detta eftersom de två stilarna är så lika varandra.
När en bitter buteljeras byter den ofta (i alla fall i hemlandet) namn till pale ale. Om du inte var förvirrad förut så blir du det definitivt nu.. I England finns nämligen ingenting som heter English Pale Ale. Detta är ett nordamerikanskt påhitt och används oftast för att beteckna icke-engelska efterapningar av engelsk pale ale.
Session/Ordinary bitter
OG: 1.032 - 1.040
IBUs: 25 - 35
FG: 1.007 - 1.011
SRM: 4 - 14
ABV: 3.2 - 3.8%
Best/Regular
OG: 1.040 - 1.048
IBUs: 25 - 40
FG: 1.008 - 1.012
SRM: 5 - 16
ABV: 3.8 - 4.6%