Ofiltrerad
Öl bryggs ju som bekant med bla jäst, malt och humle; dessa komponenter ger både smak och innehåll till ölen. De kommer dessutom att i mer eller mindre utsträckning finnas kvar i fast form i den färdiga produkten. Under själva jäsningen flyter jästen omkring fritt i brygden och käkar maltsockerarter, när den ätit klart så sjunker den till botten. Dock kommer alltid en liten mängd jäst finnas kvar uppe i själva ölen, ju längre ölen får lagras desto mer sjunker till botten av jäskärlet. Även malten (och i mindre utsträckning humlen) kan bidra till disighet i ölen och det handlar främst då om proteiner från malten, speciellt om bryggaren använt vete.
I stort sett all kommersiell öl blir därför filtrerad; grumlig öl är ju så hopplöst omodernt. De stora bryggerierna skryter gärna med att de filtrerat sin öl genom kiselgur, så jag tänker ta lite tid här och förklara vad kiselgur är och hur det fungerar. Kiselgur är en icke-förnyelsebar naturresurs som kommer från skalen av små, små kiselalger. Det handlar mer eller mindre om väldigt finkornig sand, och det har väldigt bra filtreringsegenskaper. Det har vanlig sand också, för att inte nämna den djungel av moderna filter som livsmedelsindustrin använder sig av. Men de stora bryggerierna tycker ju som bekant om att ge sken av att vara väldigt traditionella av sig (Tyska renhetslagar någon?), så man fortsätter att använda kiselgur.
Nu bör jag väl kanske nämna att orsaken till att de stora bryggerierna måste filtrera sin öl är för att de helt enkelt inte har tålamod att lagra sin öl länge nog för att jästen helt ska sjunka till botten. En längre lagring hade inte bara löst en stor del av grumlighetsproblematiken utan även varit väldigt bra för ölets smak. Men tid är pengar. Så man filtrerar. Och problemet med filterad öl är inte bara att väldigt mycket av smaken också fastnar i kiselguret, utan att när jästen är bortfiltrerad så tappar ölen vädigt mycket av sin motståndskraft mot bakteriell infektion och vildjäst. Och de grabbarna smakar definitivt inte gott, därför blir filtrerad öl i stort sett alltid pastöriserad. För att liksom ta död på de sista unsen av eventuell smak.
En ofiltrerad öl däremot, är som namnet antyder, inte filtrerad. Ofta finns en liten mängd jäst kvar som sediment i botten av flaskan. Jästen i sig har inte speciellt mycket smak, men eftersom man inte filtrerat ölen så finns ölens alla andra smakämnen kvar. Det kräver lite mer av bryggaren, men resultatet för konsumenten är en mycket smakrikare upplevelse. Och nej, trots alla myter så finns det inga riktiga belägg för att jäst ska vara.. tja..stötande för vår gastrofysiologi. Faktum är nog att jästsmak (som i bulldeg) i öl oftast inte kommer av att man dricker själva jästen, utan av att bryggaren inte vet hur man gör öl.
iGlaset gillar ofiltrerad öl ifall ni inte fattat det..
I stort sett all kommersiell öl blir därför filtrerad; grumlig öl är ju så hopplöst omodernt. De stora bryggerierna skryter gärna med att de filtrerat sin öl genom kiselgur, så jag tänker ta lite tid här och förklara vad kiselgur är och hur det fungerar. Kiselgur är en icke-förnyelsebar naturresurs som kommer från skalen av små, små kiselalger. Det handlar mer eller mindre om väldigt finkornig sand, och det har väldigt bra filtreringsegenskaper. Det har vanlig sand också, för att inte nämna den djungel av moderna filter som livsmedelsindustrin använder sig av. Men de stora bryggerierna tycker ju som bekant om att ge sken av att vara väldigt traditionella av sig (Tyska renhetslagar någon?), så man fortsätter att använda kiselgur.
Nu bör jag väl kanske nämna att orsaken till att de stora bryggerierna måste filtrera sin öl är för att de helt enkelt inte har tålamod att lagra sin öl länge nog för att jästen helt ska sjunka till botten. En längre lagring hade inte bara löst en stor del av grumlighetsproblematiken utan även varit väldigt bra för ölets smak. Men tid är pengar. Så man filtrerar. Och problemet med filterad öl är inte bara att väldigt mycket av smaken också fastnar i kiselguret, utan att när jästen är bortfiltrerad så tappar ölen vädigt mycket av sin motståndskraft mot bakteriell infektion och vildjäst. Och de grabbarna smakar definitivt inte gott, därför blir filtrerad öl i stort sett alltid pastöriserad. För att liksom ta död på de sista unsen av eventuell smak.
En ofiltrerad öl däremot, är som namnet antyder, inte filtrerad. Ofta finns en liten mängd jäst kvar som sediment i botten av flaskan. Jästen i sig har inte speciellt mycket smak, men eftersom man inte filtrerat ölen så finns ölens alla andra smakämnen kvar. Det kräver lite mer av bryggaren, men resultatet för konsumenten är en mycket smakrikare upplevelse. Och nej, trots alla myter så finns det inga riktiga belägg för att jäst ska vara.. tja..stötande för vår gastrofysiologi. Faktum är nog att jästsmak (som i bulldeg) i öl oftast inte kommer av att man dricker själva jästen, utan av att bryggaren inte vet hur man gör öl.
iGlaset gillar ofiltrerad öl ifall ni inte fattat det..