Flaskjäst
Vid flaskjäsning låter bryggaren medvetet en liten mängd jäst bli kvar i ölen vid buteljering. På så sätt kan ölen kolsyresätta sig själv i flaskan efter förslutning. Detta är det traditionella sättet att kolsyra öl men det är kostsamt, krångligt och ställer höga hygienkrav på bryggeriet. Betydligt vanligare är att man filtrerar, pastöriserar och tryckkolsyresätter ölen, lite grand som läsk. Flaskjäsning ger dessutom upphov till ett tunt lager jäst i botten av flaskan, ytterligare en orsak för de flesta bryggerier att inte ens fundera på flaskjäsning. För de som vågar är belöningen stor, de flesta ölkunnare är ense om att flaskjäsning ger en helt annan kolsyra och en fortsatt smakutveckling vid lagring. Flaskjäst öl är ofta mer motståndskraftig mot infektion och kan tack vare den levande jästen i flaskan ofta lagras väldigt länge utan att oxideras. Flaskjäsning ger en fyllighet som är oumbärlig i tex tysk veteöl och i stort sett alla belgiska öltyper. Engelsk "Real Ale" som buteljerats bör vara flaskjäst. Flaskjäsning är ölvärldens motsvarighet till champagne-metoden. Och nej, det smakar inte dåligt om jästen. Du tänker på mäsk för hembränning.