Brettanomyces
Brettanomyces, eller "Brett" som ölnördarna säger, är Saccharomyces bonniga kusin från landet. Bryggare brukar anse att Brett är en halv-vild jäststam och de allra flesta öl, vi snackar över 99%, bryggs helt utan Brett. Faktum är att de allra flesta infektioner i öl orsakas av Brett, eller andra objudna gäster och de flesta bryggare (och konsumenter för den delen också) nog anser att smakerna som Brett bidrar med är oönskade i en modern öl.
Fast det där är ju bara trams. Brett-fri öl är ett relativt nytt begrepp och det var inte förrän Louis Pasteur och han snubben på Carlsberg lyckades förstå mikroorganismernas roll i, bl.a. öljäsning, som man lyckades göra sig kvitt Brettanomcyes. Den nya ölen, enbart bryggd på Saccharomyces uppfattades som ren och frisk och blev en succe som lever kvar än idag. Nu är ju del ölen grymt god i sig men på sistone har Brett gjort något av en comeback...
Visserligen har Brett aldrig lämnat den belgiska spontanjäsningen och det är väl därifrån de moderna tolkningarna har hämtat inspiration. I första hand är det en handfull Amerikanska bryggerier som plockat upp traditionen med ekfatslagring, vildjäst och framförallt då Brettanomyces.
Så, hur smakar det då? Brettig öl är torr, riktigt torr. Brettanomyces kan äta fler sockerarter än Saccharomyces och lämnar därför väldigt lite restsötma i ölen. Brett bidrar även med en hel del unika smakämnen, tex 4-vinyl guaiacol, oftast beskriven som hästfilt eller ladugård. (Ja, i mitt riktiga liv utanför iglaset är jag biokemist...). Du kommer antingen älska eller hata Brett, och de goda nyheterna är att Brett finns i en öl inte alls långt från dig - Orval. Så ut och plocka upp en Orval, om du gillar den så är det bara att gratulera.
Om inte, tja.. för att citera en arrogant bryggare i USA- "stick to your pale, yellow, fizzy lager.."
Fast det där är ju bara trams. Brett-fri öl är ett relativt nytt begrepp och det var inte förrän Louis Pasteur och han snubben på Carlsberg lyckades förstå mikroorganismernas roll i, bl.a. öljäsning, som man lyckades göra sig kvitt Brettanomcyes. Den nya ölen, enbart bryggd på Saccharomyces uppfattades som ren och frisk och blev en succe som lever kvar än idag. Nu är ju del ölen grymt god i sig men på sistone har Brett gjort något av en comeback...
Visserligen har Brett aldrig lämnat den belgiska spontanjäsningen och det är väl därifrån de moderna tolkningarna har hämtat inspiration. I första hand är det en handfull Amerikanska bryggerier som plockat upp traditionen med ekfatslagring, vildjäst och framförallt då Brettanomyces.
Så, hur smakar det då? Brettig öl är torr, riktigt torr. Brettanomyces kan äta fler sockerarter än Saccharomyces och lämnar därför väldigt lite restsötma i ölen. Brett bidrar även med en hel del unika smakämnen, tex 4-vinyl guaiacol, oftast beskriven som hästfilt eller ladugård. (Ja, i mitt riktiga liv utanför iglaset är jag biokemist...). Du kommer antingen älska eller hata Brett, och de goda nyheterna är att Brett finns i en öl inte alls långt från dig - Orval. Så ut och plocka upp en Orval, om du gillar den så är det bara att gratulera.
Om inte, tja.. för att citera en arrogant bryggare i USA- "stick to your pale, yellow, fizzy lager.."