Bryggt för 15-årsdagen av bryggeriet - därav kvadratroten av 225 - lite som ett slags gag för vår hemmamarknad inte mogen alls att acceptera sura öl, beslutade jag att prova. Couroussé av dessa otäcka attityder amerikanska bryggeri till 22 olika säsonger i bryggeriet självt, ungefär som en ursäkt för öl meningslösa till 23% alkohol och långt belgiska säsonger, jag inlett äventyret . En blek malt, aromatiska humle, inte alltid identiska. Och hop, öl en gång bryggt på balans 5% av volymen i gamla fat St Bon-Chien, full av mikroorganismer, jag är inte 276 innan dessa överfyllda tunnor.

Jag fick själv och bara tanken på att skära gamla öl med samma men mycket fräsch och mycket bitter. Säsongen √225 föddes. Jag lägger till "historiska" gångna säsongen för den amerikanska marknaden och jag satte den i min resväska varje gång jag träffar vänner som kör barer. häpnadsväckande och snabb framgång, blir det en slags inkörsport till den underbara världen av öl syror, balanserad, syrlig och bitter ibland, komplicerade och lätt uppfriskande, vackert spelar i flaskor med vilda jäst.


Höjd öde, jag pratar med Yvan Brasserie de la Senne, en nörd och öl historiker som sade att i Belgien vid tidpunkten blandades mycket ofta det gamla med det nya öl, bara för att passera det konstiga syrlig smak.
Av denna stil slutligen omdefinieras den historiska säsongen (uttalas i hålla näsan), jag laga du vissa variationer. Denna gång jag vill använda första person singularis, eftersom när jag kom att arbeta med min uppfattning om festivalen St Bon-Chien, jag lovar att alla mina lag tog mig för en idiot. Ännu en gång.

(google translate)